Gäddfiskebloggen

Såhär ser min pärla ut. Jag tänkte tipsa om ett företag som ringde mig igår när min försäkring gick ut. Förra året betalade jag nämligen 5 500/år för helförsäkring för min Crescent 442 med 700 HKR Yamahaa motor. Det är främst motorn som jag är intresserad av att försäkra, då denna kostar som en bil ungefär. Ändå är båtförsäkringen betydligt billigare än en bilförsäkring. Med företaget Insurancefinder, som ringde mig, fick jag en försäkring från ett mindre försäkringsbolag som kunde erbjuda helförsäkring för båten för bara 1720 kr/år. Jag tycker det är väldigt väldigt bra. Tipset idag blir alltså att ringa Insurancefinder (08 450 00 00) och byta försäkring till båten.

Filed under: Tips  | | 5 Comments »

Del 3: Spinnhastighet

När det gäller hastigheten vid inspinning av gäddrag behöver man såklart ta hänsyn till dragets egenskaper vid olika hastigheter. Wobblers, spinnare och skeddrag skiljer sig såklart mycket åt, liksom jiggar och moderna jerkbaits. Alltså blir spinnhastigheten ofta något som sportfiskaren måste avgöra själv.

Kallt = långsammare gäddor

En välspridd uppfattning, som stämmer hos de flesta djur, är att blodcirkulation och muskelatur blir trögare när temperaturen sjunker. Så gäller även för gädda, så det gäller att anpassa sina val av beten och sin spinnhastighet till årstiden. På sommaren och när solen ligger på gäller generellt att man kan hålla en ganska hög inspinninghastighet vid fiske nära ytan.

C- och S-starter

När det gäller den biologiska forskningen om gäddans rörelseförmåga finns en hel del skrivet i ämnet av amerikanska forskare. Enligt de flesta rapporter (bl.a. denna) använder gäddan två sätt att starta från sitt vanliga stillastående läge. När gäddan lurpassar på fisk och startar för att hugga gör den 3-6 slag med stjärtfenan för att komma ikapp sitt byte. Denna typ av rörelse kallas i forskningen för S-start, och är alltså typisk för gädda som jagar. Vid en sådan start kommer gäddan upp i en hastighet av 0,8-1.8 meter per sekund, d.v.s. runt 1-2 knop. Gädda kan dock framgångsrikt fiskas i 2,5 knop när vattnet är varmt, och det beror på att gäddan ofta får chansen att hugga från sidan, och alltså inte behöver ”simma ikapp” sitt byte.

Vid flykt

Som alternativ till S-starten kan gäddan använda en snabbare s.k. C-start som kan ge hastigheter upp till nästan 3 meter/sek. Denna använder dock gäddan endast när den själv hotar att bli angripen, t.ex. vid anfall från en större gädda eller liknande.

Variera hastigheten

En vanlig företeelse inom gäddfisket är ”följare”, dvs gäddor som inte hugger men som man kan se följer draget till båten eller bryggan. För att råda bot på problemet med följare kan man antingen minska spinnhastigheten några meter ut, eller öka den kraftigt. Båda metoderna brukar trigga gäddan till hugg. I grumligare vatten rekommenderas dock alltid en sänkning av hastigheten, så att gäddan inte förlorar draget ur sikte.

Sammanfattning

Det var allt för den här gången. Jag har försökt ge en bild av vad som gäller vid valet av bete och betesfärg, samt diskuterat spinnhastigheter. Nu vet du hur du ska fiska gädda i olika väder och på olika djup, men det finns såklart mer att lära. T.ex. var gäddan befinner sig och hur man letar upp gäddan de där dagarna då det verkligen känns helt ”dött” i vattnet. Till detta återkommer vi nästa vecka, då vi ska lära oss att hitta gäddans position. Både med och utan ekolod. På återseende!

Filed under: Utbildning  | | 3 Comments »

Del 2: Betesfärg

SPINNFISKE. I den här delen av lektionen om hastighet, bete och färg ska vi titta närmare på just valet av färg på ditt bete. Området är ämne för mycket spekulation, myter och egna föreställningar bland sportfiskare, men till en början tänkte jag låta lektionen vara strikt vetenskaplig. I slutet ges en del mindre vetenskapliga teorier utrymme.

Låt oss börja med följande. Anta att du fiskar gädda i Stockholms skärgård under juli, och att du har med dig en något tunn betesbox. I lådan finns ett gäng blänkande skeddrag, en starkt orange/röd flytande Zalt och en grönfärgad ABU Hi-Lo. Det är högtryck och solen skiner för fullt. Vilket drag ska du välja?

Synlighet fixar biffen!
En del har nog någon gång funderat över varför gäddrag är så olika riktiga fiskar. Borde inte det drag som mest liknar en fet och mumsig mört få mest hugg? Svaret är nej av flera orsaker. Bl.a. finns teorier om att gäddan attraheras av superlativa beteenden och alltså dras mer till något som liknar en konstig/skadad/sjuk fisk än en normal.

En annan teori är att gädda hugger på reflex. Ser den draget och är hungrig så hugger den, vare sig den vill eller inte. Huruvida draget är neonrosa, och alltså utgör en potentiell fara (i form av sportfiskare), hinner gäddan alltså inte överväga. Det gäller alltså att ha ett så synligt drag som möjligt – så kommer fler gäddor att se draget och därmed får man fler hugg.

Botten – Vatten – Djup – Väder
Avgörande för valet av av betesfärg är hur botten ser ut (vilken färg den har), hur grumligt vattnet är, om solen skiner samt vilket djup du fiskar på. För det första ska vi tala om djupet, som kanske är det mest intressanta.

Färgers synlighet vid olika djup. Foto: NASA

Om ljus färdas genom vatten absorberas dess färger när djupet ökar. Färgerna försvinner i denna ordning: rött, gult, orange, grönt och blått. I Östersjöns bräckta vatten är färgerna blått och grönt omkastade, eftersom vattenbeskaffenheten gör att blått bryts tidigare än annars. Östersjövattnet kortar också ned alla siffror en aning, så redan efter 2-3 meter avtar synligheten rejält för röda och orangeröda beten.

Riktigt stor gädda kan stå djupt även på somrarna och fiskar man efter sådan på låt säga 10 meter är det alltså meningslöst att använda röda eller gula wobblers om det är meningen att betet ska synas (det är det inte alltid – beten kan även smaka, lukta och höras!).

Botten
Den som studerar ljusdiagrammet ovan kan kanske få för sig att alltid fiska med gröna beten, eftersom grönt syns bra på alla djup i Östersjön. Då kommer vi dock in på en annan parameter som man måste ta hänsyn till vid färgvalet, och det är hur botten ser ut.

I Stockholms skärgård, som ofta har en botten full av sjögräs, kan även ett neongrönt bete lätt kamouflera sig bland sjögräsets slajmgröna färg. Om du fiskar i en del av skärgården som mestadels består av (icke sjögräsbeklädd) sten och tångruskor, kan däremot ett grönt bete kanske fungera bra även på grunt vatten. En riktigt bra kontrast till bevuxen botten får du dock alltid med röda/orange drag.

Vatten och väder

Vid fiske i grunt vatten när solen skiner kan reflekterande drag vara bra. Ett bete som är helt gjort i metall, eller som är färgat men delvis reflekterande (ABU har många sådana skeddrag – färgen reflekterar och liknar fiskfjäll), syns bra när det blänker i soligt väder.

I mulet väder sjunker de reflekterande dragens värde snabbt. När solen gått ned ger de också en mindre skarp kontur mot vattenytan än vad t.ex. ett helsvart drag skulle göra, och det är därför bättre att fiska med ett bete som inte ger någon reflektion alls än ett reflekterande drag på kvällen.

I vassvikar och andra grunda vatten är starka röd/orange/gula beten ofta bra. De fungerar såklart lika bra även när solen skiner, men är ett extra bra alternativ till ”blänkarna” då solen gått i moln.

Blänkare på djupt gäddvatten (5-15 meter) kan faktiskt reflektera en del ljus i fullt solsken. Förutom blänkarna i silver kan du också välja starkt ljusgula, blå eller vita drag på det här djupet.

I grumligt grundare vatten är blänkande drag dock inte att föredra, då det svaga ljuset reflekteras dåligt. Precis som i mulet väder kan du istället använda starkt röda eller orange drag i skrikiga färger. T.ex. i samma ilsket orange färg som en modern räddningsväst.

Teorier och fenomen inom färgval

• Sportfiskare som trotsar fysikens lagar. Djuptrolling med röda dodgers förekommer och fungerar. Så även blänkande torskpilk på ned till 50-60 meters djup. Detta är dock förmodligen inte den röda/blänkande färgens förtjänst utan snarast hugger det för att betet hörs eller glimmar till (mycket litet) och att fisken av någon anledning befinner sig nära nog att se betet ändå.

• Den supersmarta gammelgäddan. Vissa säger sig ha upplevt att orange drag fungerar väldigt bra i solsken, men att man ofta får ”följare”, dvs ser fisk som följer draget men inte hugger, med dessa drag om solen ligger på och vattnet är klart. Att detta skulle ske oftare med orange/röda drag än med blänkare förklaras med att fisken ser draget, men märker att den skrikiga färgen avviker allt för mycket från färgen på sin naturliga föda, och därför följer draget av nyfikenhet men utan att hugga. Vissa menar till och med att särskilt ”gammelgäddor” lärt sig det här, och alltså med åldern blivit ”svårare att lura”.Även jag har faktiskt upplevt detta med följare, men det är svårt att säga om det är något annat med draget som gör att huggreflexen inte utlöses direkt. T.ex. är en alltför långsam inspinning också känd för att ge ”följare”. Byter man då till ett snabbgående reflekterande skeddrag från en orangefärgad wobbler är det inte underligt att fisken börjar hugga istället för att följa.

Läs vidare: Del 3 – Spinnhastighet

Filed under: Utbildning  | | 14 Comments »

Del 1: Betestyper

SPINNFISKE. Få arter, världen över, kan attraheras av så många olika betestyper som gädda. Gäddan mäskas och klubbas, pilkas, tas på fluga, med wobbler, skeddrag, spinnare, jigg, jerk och metas med dött och levande bete. I denna lektion ska jag gå igenom hur man väljer rätt färg och betestyp vid spinnfiske.

Först och främst ska vi titta lite på de olika betestyperna som används vid gäddfiske. Du har säkert din favorit, t.ex. wobbler, och är obenägen att byta, men det kan ändå vara intressant att titta på alternativen. Utbudet av beten inom gäddspinn är nämligen enormt och i princip alla beten ges ut i olika färg.

Wobbler
För gäddfiske i Stockholms skärgård och större insjöar såsom Mälaren och Hjälmaren är wobblern för många det självklara valet. Så gott som alla gäddrekord de senaste 10-15 åren är också tagna på just wobbler. Populära wobblers är bl.a:

• Zalt – en distinkt gående wobbler som med fördel spinns hem sakta och monotont. Finns som sjunkande och flytande, varav båda har hyggliga kastegenskaper trots den runda formen. Kan vara svår i bevuxna områden då gången inte påverkas mycket av ev. fäst sjögräs på wobblern.

• Bomber - en mycket populär gäddwobbler, speciellt i storleken 16A. Ganska dyr och svår att kasta med, men finns i ett antal piratvarianter som kan ha bättre kastegenskaper och finns som sjunkande variant. I grundutförande är wobblern flytande och mycket lätt, med en tydligt kännbar gång. Spinns ofta nära ytan i grunda vatten med spinnstopp. Wobblern fungerar bra i olika hastighet.

• Rapala Magnum – en wobbler med medeldistinkt gång och bra djupgående. Populär bland gäddfiskare i öppnare vatten. Säljes oftast som sjunkande variant och fungerar bra vid snabb hemspinning.

Skeddrag
Många började sitt gäddfiske på skeddrag och kvarstannar än idag på grund av de utmärkta kastegenskaperna. Skeddrag var den första tekniken som användes för spinnfiske efter gädda. Populära gäddrag är:

• Toby vass – ett egentligen ganska dåligt gäddrag i grundutförande, men populärt i vassversionen eftersom det tack vare smal utformning ändå krokar gädda relativt enkelt medan ett vasskyddat Utö (nedan) gör att man tappar mycket fisk. Draget bör spinnas hem ganska snabbt.

• Utö – ett ovalt skeddrag från ABU som funnits i närmare ett sekel. Mycket tydlig gång för att vara ett skeddrag även vid långsam inspinning.

Spinnare
Spinnaren attraherar sällan gäddfiskare på större vatten, även om det inte alls är omöjligt att få hugg. Förklaringen är förmodligen att spinnare som bekant kräver en monoton och snabb gång, vilket främst passar mindre gädda såvida du inte fiskar under vissa speciella förhållanden. Även större spinnare såsom Mörrumsspinnaren från ABU lockar främst mindre gädda. Vid fiske i insjöar och mindre vattendrag förekommer dock spinnaren oftare som bete i fångstrapporterna.

Fluga
Gäddfiske med fluga är (som mycket annat flugfiske) ett verkligt precisionsfiske där utövaren kommer mycket nära gäddan. Ofta söker fiskaren en brygga eller annan lämplig plats i en vassvik eller fiskar från land i insjöar, snarare än ger sig av med motorbåt långt ut i en blåsig skärgård.

Gäddfiske på fluga utövas ganska sparsamt i Sverige vilket kan vara en förklaring till flugfiskarnas låga frekvens i fångststatistiken. Däremot är det alls ingen omöjlighet att få stor gädda även på mycket små flugor, då även större gädda gärna hugger på sådant som kan likna en runtflytande skalbagge, bålgeting eller liknande.

Jigg
Det amerikanska fisket med jiggar blev populärt i Sverige i slutet på 90-talet. Jiggar är små gummibeten som kan finnas i alla möjliga former och färger. Det finns även doft- och smaksatta jiggar. Fiske med jigg efter gädda är populärt både i insjö och skärgård och jiggarna finns med i fångststatistiken även för mycket stor gädda. Fördelarna är bl.a. att jiggar är lätta att kasta, är relativt tåliga mot vegitation samt är mycket billiga i pris.

Jiggen kräver en varierad och mycket speciell inspinning, och det finns många olika tekniker att välja bland. En populär sådan är att låta jiggen ”studsa” på botten, genom att man rycker upp den med spöet och sedan spinner hem lite lina medan man sänker spötoppen igen. Proceduren upprepas tills jiggen är hemspunnen.

Jerk Bait
Detta är en gäddfiskeform som blivit mycket populär sedan den kom till Sverige från USA i början av 2000-talet. Fisket går ut på att man kastar mycket dyra och flytande wobblers som är försedda med en tafs, och som sedan spinns hem genom att man rycker spöet åt olika håll vid inspinningen. För jerkbaitfiske behövs speciell utrustning och mycket speciell teknik och vi ska därför inte ta upp kunskaper kring detta i just denna lektion.

Läs vidare: Del 2 – Välj färg och spinnhastighet

Filed under: Utbildning  |   Tagged under bomber, gäddbete, gäddfiske, gäddrag, jerk bait, jiggfiske, rapala magnum, skeddrag, utö, wobbler | 3 Comments »

Den här lilla smarta saken köpte jag billigt när jag var i Jönköping igår. Det är ett Eagle ekolod med inbyggd GPS. Alltså är det möjligt att loda botten och sedan markera ut fiskedjupet på den inbyggda plottern. Hur tufft som helst. Lodet köptes på Kurres i Jönköping och finansierades med ett smslån från Folkia. 2 995 kr kostade kalaset!

Filed under: Dagboken  |   Tagged under eagle cuda, ekolod, fiske, gps, lån, smslån | 1 Comment »